En del av min historia om mina vänner
Så här känner jag och det är min åsikt!
Jag känner att jag inte har kvar några riktiga vänner på säby så har bestämt mig för att inte vara där mer än när jag rider möjligtvis någon dag till. Men inte ofta då det är svårt att känna att vännerna man hade eller jag kanske inte ens hade några har försvunnit. Vill bara att allt ska bli som förut när det var jag och min bästaste kompis som gjorde allt tillsammans. Nu pratar vi men inget mer. Du fick en ny kompis och var med hen mer och mer jag blev reserv kompisen. Sen kändes det som alla "högre makter" på säby blev emot mig. Jag har gråtit mig till sömns flera nätter på grund att att jag förlorat min ända vän. Och att hon redan ersatt mig det krossar mig. Jag hade ingen hemlighet för henne men hon hade/har många för mig. Det är svårt att förstå att ens Vän, bästa vän inte är det längre. Jag vet inte vad jag ska säga men för tillfället skiter jag i säby och mina "vänner" där. Funderar på att bo borta i typ 3-4 dagar och bara få tänka.
